Vi skyndade att plocka av allt från hästarna, det är ju en hel del vilket bilden visar.
Tur att packningen hade kommit från Allmänningarud så hästarna kunde få sina täcken. Både för att hålla sig torra men även som skydd för allsköns flygfän vilka är ett irritationsmoment när hästarna skall beta. Alla grejer stuvades snabbt in i stallet som fanns på gården.
Gäststugan som vi disponerade hade en veranda så det var helt naturligt att sitta där och äta lunchen som Birgitta tillagat: pizzapaj, vilket smakade väldigt bra.
Resten av eftermiddagen gick åt till kortspel. Jag lärde Joanna spelet Plump, vilket skulle visa sig vara favoritsysselsättningen på kvällarna. Det är ju alltid så att när man lär någon något nytt kortspel så åker man alltid på stryk själv så länge nybörjarturen håller i sig.
I stugan var det varmt och skönt. Britt-Marie, som vår värdinna heter, hade varit upp till stugan på morgonen och tänt en brasa i den öppna spisen som var utrustad med kassett, vilken var varm ända till kvällen.
Hästarna var inte helt nöjda i hagen. De hade gått tillsammans i tre dygn för att lära känna varandra men nu började Texas valla Elf. Vi förstod att det inte skulle bli någon vila eller betande under natten. Som tur var fanns här två hagar jämte varandra så det var bara att flytta över Elf i en egen hage.
Så småningom dök vår värdinna upp och ny måltid dukades upp. Återigen med härlig efterrätt. Det var ju tur att vi rörde på oss under dagarna annars skulle vi rulla runt sjön! Efter mer kortspel kunde vi så småningom krypa till kojs, vi somnade till det stilla duggregnet som var så fint att det nästan inte syntes.
Måndagen den 11 juni vaknade vi utvilade och pigga, förväntansfulla över ridningen. Upp ur sängen och kollade att hästarna inte rymt. Dom såg ut att ha haft en bra natt med mycket att äta.
Hästarna ja, lite kort om dom. Vår egen 15 årige travare Texas reds av dotter Joanna. Vi har haft honom i 10 år och vi känner honom utan och innan. Vi litar på honom till 100 %, han överraskar aldrig när han utan förvarning tvärstannar eller från joggning gör en 180-graders vändning på framdelen. Dessbättre är han super i ny terräng där han inte har några idéer om hur det skall vara. Han är en vältränad distanshäst och skulle orka med veckan.
Lånehästen Elf är en femårig arab-valack, startad i en 40 km Clear Round under våren. Han är relativt liten men kompakt och viktbärande. Stabil till kynne och väldigt söt. Jag brukar aldrig tycka hästar är söta, men har är faktiskt det.
Efter en rejäl frukost hos Birgitta bestämdes att vi inte behövde rasta under vägen till nästa gård. I upplägget med Ridleder Tiveden transporteras vår packning vidare till nästa ställe. Väldigt praktiskt, skönt att slippa packa med täcken och annat som man gärna vill ha med för en vecka. Lunchen följde alltså med till Kilstorp som var nästa anhalt. Det enda vi hade med i våra sadelväskor var vatten och regnponchos samt den stora kartan över ridlederna.
Den ridled som vi tog, Högåseneden, gick genom vacker natur, fri från bilar, på små skogsbilvägar och stigar. Ridningen gick lugnt och behagligt. Mycket skritt och lite trav emellanåt. De tjugo kilometrarna avverkades på två timmar och en kvart. Kilstorp skulle visa sig vara en mycket trevlig gård som låg lite avsides. Boningshus, gäststugor, stall och "servicehus" med dusch och bastu.
När vi kom dit, kom även regnet. Hur skulle detta bli?
Den här bloggen handlade först om en ridvecka i Tiveden och våra upplevelser. Den kommer säkert att svälla ut och handla om en hel del andra saker i samband med ridning.
Min dotter och jag hade i föresats att rida en vecka i vackra Tiveden som jag åkt igenom med bil i vintras och förstod vara värt en återbesök. I bakhuvudet hade jag läst att det fanns ridleder i denna stora skog som någonstans i skolböckerna nämndes i samma andetag som Kolmården.
Efter en snabb sökning i Google fann jag hemsidan och tänkte att detta är bara att boka in. Eftersom dottern hade semester i juni så varför inte, vi börjar med det. Det geniala i upplägget var att det var bara att maila ansvarig Monica Bergerstedt om förslag på hur en vecka kan se ut. Det tog tre dar så låg förslaget i inboxen. Offert och accept, svårare var det inte.
Tanken var att vi skulle ta våra två hästar och rida två till tre mil per dag, få alla måltider serverade och hästarna skulle kunna gå ute på nätterna och beta. Men, en av hästarna, dvs Fimpen, blev tyvärr halt nån månad efter bokningen, men vi hade gett oss fasen på att detta skull bli av trots det. Ett samtal med kompis Ella på Prinsens Araber med många hästar om lån av en, skulle detta ordna sig. Så efter provridning av lånehästen så begav vi oss iväg till första ställe för middag och övernattning för häst och ryttare.
Vi hamnade hos Birgitta och Tommy Lindwall på Alneruds hästgård i Allmänningarud. Bättre kunde det inte börja. Här fanns två mycket intresserade och dedikerade hästmänniskor. Efter utsläpp i stor hage försvann hästarna ner i betet och hade glömt oss människor. Det hade inte Birgitta och Tommy. Vi installerades i deras trevliga gäststuga. Middag bestämdes till att intas efter en kort ridtur.
Hästarna hämtades och gjordes iordning. Den korta ridturen tog två timmar men det kändes väldigt bra inför den kommande veckan. Väl tillbaka bjöd Birgitta på god gryta med efterrätt - rabarberpaj! Vi tänkte att blir veckan så här bra så kommer vi bli rejält bortskämda. Ner i bingen efter en lång dag sov vi som stockar.
