Det går utför ibland...

Alldeles i närheten av gården går en en lång, sugande, och stundtals brant backe upp till en gammal befästning. Kom på att detta är den ultimata träningen för att förbättra flåset och kanske bygga lite mer muskler i låren. Första vändan orkade jag med hela backen men när jag skulle upp andra gången fick jag nästan blodsmak i munnen och stannade i halva.

Nästa gång klarade jag backen två gånger. Målet är fem gånger på raken.

Istället för att cykla utför i samma backen och köra ner i 60 knyck, kan man fortsätta nerför på en stig på andra sidan. Därifrån kan man sedan runda berget på en gammal körväg och så småningom komma tillbaks till mördarbacken.

Utmaningen i nedresan ligger i stigens beskaffenhet. Väldigt brant, väldigt gropigt, och väldigt mycket sten av varierande storlek. Än så länge är det mycket broms när jag cyklar ner och med en fot beredd mot marken. Drattar man omkull här blir det inte roligt...

I mitten av backen ser det ut så här när man tittar neråt:

Och vänder man sig om har man lyckats ta sig ner för detta:

Med tiden så kan jag nog forcera backen med större kraft och balans, och mod framför allt!